Resan till Japan:)
Just nu sitter jag på flyget, ungefär över Sibirien. Det är nästan helt bäcksvart ute. Det är riktigt mysigt, nästan alla på flyget sover, och vi som är utbytesstudenter är fortfarande vakna och pratar skit, spelar spel och tittar på film:)
Men om man ska börja från början, jag var tvungen att gå upp kl 03.00 imorse, packa klart det sista, och sen ta bilen till Arlanda. Mamma och pappa skjutsade mig till dit. Flygresan sthlm-paris tog två och en halv timme, jag var hur hungrig som helst eftersom jag knappt ätit nått till frukost.
Planen var att jag skulle möta en utbytesstudent som heter Sylviane (?) vid tågstationen på flygplatsen. Vi missade varandra rätt rejält eftersom jag trodde att Sylviane var ett flicknamn. Så efter att ha väntat och väntat så bestämde jag mig för att det var bäst att checka in. Så sagt och gjort, jag checkade in och köpte min andra frukost vid min gate.
Precis när jag börjat äta så kommer en kille fram med en likadan tshirt från STS fram och presenterade sig som Sylviane:) Det hela blev rätt roligt, han är riktigt trevlig, bor någonstans i södra Frankrike i nån byhåla.
Vi snackade rätt länge, och sen så checkade vi in till planet.
Väl inne i planet kom några som flickor som pratar tyska med AYUSA tshirt. Det visar sig att dom ska till samma läger som vi:)
Och nu en massa timmar kvar så sitter vi och snackar, slöar och äter koppnudlar. Vi är framme i Tokyo om ungefär fyra timmar:)
Hela den här resan känns fortfarande väldigt overklig, att man ska bo i Japan i tio månader och faktiskt förstå vad människor säger och skriver, fasten dom kanske inte nödvändigtvis säger det eller skriver det.
Anyway, airfrance är underbart, även om det är svårt att sova så är det riktigt mysigt med nudlar, filmer, sällskap och varmchoklad på 11000 meters höjd. Jag längtar till att solen går upp så att jag kan se den från min fönsterplats:)
Nu är kl 21.16 i Sverige, och här har flyget precis börjat gå upp, ska försöka göra några kort med min mobilkameran är det blivit ännu ljusare. Jag har ungefär tre och en halv timme kvar tills jag landar. Jag ska försöka köpa en schysst kamera när jag väl har träffat min familj så att jag kan ta ordentliga filmer.
Enligt kartan har vi prescis åkt förbi "Patom Plateau" vilket ligget lite ovanför Uralsjön. Det är 1752 miles kvar och jag lyssnar på the prodigy - breathe.
Jag hoppas verkligen dom är tio månaderna blir så underbara som det är tänkt, med mycket judo och japanska.
Solen gick upp för ungefär en halvtimme sen, riktigt vackert, en av dom tyska flickorna jag åker med har gjort kort med hennes kamera som jag ska få senare. Vi tittar nu "heat". Det blir nog sista filmen innan vi äter frukost och landar.
Jag hoppas verkligen att jag inte är för trött när jag kommer fram till Narita. Jag har nästan varit konstant vaken nu sen kl 03.00 i torsdags.
Så nu får vi se om nån läser det här i höstsverige:)
Men om man ska börja från början, jag var tvungen att gå upp kl 03.00 imorse, packa klart det sista, och sen ta bilen till Arlanda. Mamma och pappa skjutsade mig till dit. Flygresan sthlm-paris tog två och en halv timme, jag var hur hungrig som helst eftersom jag knappt ätit nått till frukost.
Planen var att jag skulle möta en utbytesstudent som heter Sylviane (?) vid tågstationen på flygplatsen. Vi missade varandra rätt rejält eftersom jag trodde att Sylviane var ett flicknamn. Så efter att ha väntat och väntat så bestämde jag mig för att det var bäst att checka in. Så sagt och gjort, jag checkade in och köpte min andra frukost vid min gate.
Precis när jag börjat äta så kommer en kille fram med en likadan tshirt från STS fram och presenterade sig som Sylviane:) Det hela blev rätt roligt, han är riktigt trevlig, bor någonstans i södra Frankrike i nån byhåla.
Vi snackade rätt länge, och sen så checkade vi in till planet.
Väl inne i planet kom några som flickor som pratar tyska med AYUSA tshirt. Det visar sig att dom ska till samma läger som vi:)
Och nu en massa timmar kvar så sitter vi och snackar, slöar och äter koppnudlar. Vi är framme i Tokyo om ungefär fyra timmar:)
Hela den här resan känns fortfarande väldigt overklig, att man ska bo i Japan i tio månader och faktiskt förstå vad människor säger och skriver, fasten dom kanske inte nödvändigtvis säger det eller skriver det.
Anyway, airfrance är underbart, även om det är svårt att sova så är det riktigt mysigt med nudlar, filmer, sällskap och varmchoklad på 11000 meters höjd. Jag längtar till att solen går upp så att jag kan se den från min fönsterplats:)
Nu är kl 21.16 i Sverige, och här har flyget precis börjat gå upp, ska försöka göra några kort med min mobilkameran är det blivit ännu ljusare. Jag har ungefär tre och en halv timme kvar tills jag landar. Jag ska försöka köpa en schysst kamera när jag väl har träffat min familj så att jag kan ta ordentliga filmer.
Enligt kartan har vi prescis åkt förbi "Patom Plateau" vilket ligget lite ovanför Uralsjön. Det är 1752 miles kvar och jag lyssnar på the prodigy - breathe.
Jag hoppas verkligen dom är tio månaderna blir så underbara som det är tänkt, med mycket judo och japanska.
Solen gick upp för ungefär en halvtimme sen, riktigt vackert, en av dom tyska flickorna jag åker med har gjort kort med hennes kamera som jag ska få senare. Vi tittar nu "heat". Det blir nog sista filmen innan vi äter frukost och landar.
Jag hoppas verkligen att jag inte är för trött när jag kommer fram till Narita. Jag har nästan varit konstant vaken nu sen kl 03.00 i torsdags.
Så nu får vi se om nån läser det här i höstsverige:)
Kommentarer
Trackback
